På fredag kväll efter sjukt hektiska jobbdagar satte vi oss på rad 1 på ett litet propellerflygplan och gled ut över Rajasthan’s rödfärgade öken ner mot Udaipur. Vi landade precis innan det blev mörkt och kunde konstatera att det var mycket värmare i Udaipur än in Delhi när vi gick förbi en privat jet mot ingången på den mycket tjusiga lilla flygplatsen.
Vi möttes av en gubbe med skylt och åkte i en rökig liten bil in till Udaipur. Vår lilla Haweli (gammalt litet stadspalats) låg precis bredvid den där jag bodde förra året när jag reste omkring med Mamma och Pappa och Ica och Angelo. Vi fick ett jättecharmigt litet rum (som tyvärr luktade mycket rök) med fin utsikt över sjön och Lake Palace. Vi gick direkt upp på taket där vi åt middag vid ett lågt bord i en alkov med kuddar och utsikt över Udaipur, bergen, sjön och Lake Palace som lyste som en sockerbit mot det svarta vattnet.
Efter maten vandrade vi omkring lite i de ganska tysta gränderna runt hotellet. ”Where are you from” ekade mellan husen men vi brydde oss lika lite om att svara som de trötta kossorna som också var ute på nattpromis.
På lördag morgon började vi med masala chai och paranthas och curd till frukost uppe på taket och såg ut över Udaipur i dagsljus. Luften var klar och frisk och det blev snabbt väldigt varmt. Vi gick upp till City Palace och trängdes med grupperna i de små rummen, innergårdarna och utkiksfönstrena och tog sen en frappe (Sumits första ever) på gården framför palatset.
Sen var det dags att åka ut till Lake Palace. Till Mammas besvikelse måste jag erkänna att vi inte hängde på låset så snart check-in tiden var kommen. Men vi rullade dit i en liten auto-rickshaw som såg rolig ut bland hotellets egna glansiga vintage bilar som stod uppradade vid piren. Pappa hade uppskattat det.
Så snart båten nuddat palatset välkomnades vi vid namn ”Welcome Mr. Malhotra, Mrs. Malhotra” (eh, just det) och en gubbe stod beredd med parasoll och gick bredvid uppför trapporna som var klädda i tjock röd matta så att jag skulle gå i skugga från båten till ingången. Det var roligt.
Lake Palace är verkligen magiskt och vi var på upptäcksfärd hela eftermiddagen. Först själva, och sen med guide på ”heritage walk” som avslutades med ett glas bubbel i kvällssolen.
Sen sunset cruise med ett litet stopp på Pleasure Palace. Nästan alla andra gäster var medelålders par. Många britter och lite spanjorer och NRIs. Rätt mycket gula byxor. Så alla verkade lite nyfikna på oss...
På kvällen tog vi en drink på den lilla innergården där det var dansuppvisning innan riktigt bra middag på taket bland facklor och med fantastisk utsikt över City Palace’ upptända fasad. Sen kröp vi ner och kollade på Octopussy som delvis är inspelad på palatset.
Vi möttes av en gubbe med skylt och åkte i en rökig liten bil in till Udaipur. Vår lilla Haweli (gammalt litet stadspalats) låg precis bredvid den där jag bodde förra året när jag reste omkring med Mamma och Pappa och Ica och Angelo. Vi fick ett jättecharmigt litet rum (som tyvärr luktade mycket rök) med fin utsikt över sjön och Lake Palace. Vi gick direkt upp på taket där vi åt middag vid ett lågt bord i en alkov med kuddar och utsikt över Udaipur, bergen, sjön och Lake Palace som lyste som en sockerbit mot det svarta vattnet.
Efter maten vandrade vi omkring lite i de ganska tysta gränderna runt hotellet. ”Where are you from” ekade mellan husen men vi brydde oss lika lite om att svara som de trötta kossorna som också var ute på nattpromis.
På lördag morgon började vi med masala chai och paranthas och curd till frukost uppe på taket och såg ut över Udaipur i dagsljus. Luften var klar och frisk och det blev snabbt väldigt varmt. Vi gick upp till City Palace och trängdes med grupperna i de små rummen, innergårdarna och utkiksfönstrena och tog sen en frappe (Sumits första ever) på gården framför palatset.
Sen var det dags att åka ut till Lake Palace. Till Mammas besvikelse måste jag erkänna att vi inte hängde på låset så snart check-in tiden var kommen. Men vi rullade dit i en liten auto-rickshaw som såg rolig ut bland hotellets egna glansiga vintage bilar som stod uppradade vid piren. Pappa hade uppskattat det.
Så snart båten nuddat palatset välkomnades vi vid namn ”Welcome Mr. Malhotra, Mrs. Malhotra” (eh, just det) och en gubbe stod beredd med parasoll och gick bredvid uppför trapporna som var klädda i tjock röd matta så att jag skulle gå i skugga från båten till ingången. Det var roligt.
Lake Palace är verkligen magiskt och vi var på upptäcksfärd hela eftermiddagen. Först själva, och sen med guide på ”heritage walk” som avslutades med ett glas bubbel i kvällssolen.
Sen sunset cruise med ett litet stopp på Pleasure Palace. Nästan alla andra gäster var medelålders par. Många britter och lite spanjorer och NRIs. Rätt mycket gula byxor. Så alla verkade lite nyfikna på oss...
På kvällen tog vi en drink på den lilla innergården där det var dansuppvisning innan riktigt bra middag på taket bland facklor och med fantastisk utsikt över City Palace’ upptända fasad. Sen kröp vi ner och kollade på Octopussy som delvis är inspelad på palatset.
Söndag morgon började som söndagsmorgnar ska, med flöjtspelade från något hörn av trädgården och hotellfrukost. Resten av dagen tillbringade vi vid den fina poolen. Det var riktigt varmt i solen och vi spelade schack och badade och bara tog det lugnt. Det var en fantastiskt skön helg och Lake Palace blir ett minne för livet.
No comments:
Post a Comment