Äntligen var det jullov. Julafton spenderade vi på jobbet. Sen på kvällen var det dags att ge oss av. Det skulle inte vara vacation om inte via båda såg ut som zombies och detta jullov var inget undantag. Men Mina var i alla fall någotsånär vid liv när vi kom fram. Sumit var inte längre kontaktbar (somnade i bilen, miltärpoliskontroller med automatvapen till trots- jag sov med ett öga öppet såklart). Trots allt gick resan bra. Som vanligt var det mycket trafik på väg till flygplatsen, som vanligt var flyget oförklarligt försenat (late incoming flight som annonseras efter utsatt avgångstid) o ch vi var tvungna att gå av och tulla ut ur Indien i Chennai (matchande blåa saris bland damerna i passkontrollen som skulle motsvara herrarna uttvättade himmelsblåa skjorter). Men lite julmys fick vi till med medhavd jul-matsäck av finknäcke, brie, fikonmarmelad, marabou amigo (ny favorit), mandariner och annat gott.Väl framme i Colombo klockan 4 på morgonen (efter minst fyra stopp av militären) ville vi bara trilla i säng. Men vi kunde ändå inte låta bli att bli imponerade av den stora suiten vi hade fått tack vare Sumits tre miljarder poäng på Hilton.
Juldagen sov vi länge och åt sedan lite frukost innan vi satte oss i bilen för resan ner till beachen. Vägen följde kusten där man kunde se gränsen mellan vad som hade röjts undan av tsunamin och det som hade klarat sig. Där det hade förstörts var det heller inte så ordentligt uppbyggd. Skjul med plåtskivor till tak och spånskivor till vägar stod mellan byggnader som hade klarat sig från att trilla ihop men inte mycket mer. Men det fanns också palmer, blommor, vackra strandremsor och glittrande hav som sträckte sig mot horisonten.
Vi kom fram till Tangalle i skymningen och följde två porters som gick mellan palmerna ner mot vattnet med varsin resväska på huvudet. Vår lilla cabana låg knappt tio meter från strandkanten. Ändå helt för sig. Inne i det lilla huset var det mörkt och svalt och helt öppet mellan väggarna och taket så att det fläktade skönt även där inne. Vi gick direkt ner till stranden där de sista ljusstrimmorna glittrade över vågorna. Sen satte vi oss på vår lilla terass och tittade på eldflugorna som lekte mellan palmstammarna. På kvällen var det grillbuffé bland palmerna, juldagen till ära.
Dagarna i Tangalle flöt på i ett skönt och harmoniskt tempo. Vi var mycket på stranden. Mina blev tyvärr attackerad av en våg redan första dagen. Hon skrapade armbågen, tappade sina solglasögon och visade girlsen för hela stranden. Som tur är var det sällan jättemycket folk på stranden. Så Mina spenderade mycket av strandsemestern på fast mark med en bok i skuggan. Mycket skönt. Sumit spenderade desto mindre tid i sanden. Han var i vattnet nästan hela tiden, och hann under dagarna fånga många bra vågor.
På kvällarna satt vi i restauranten eller på terassen och spelade kort och lyssnade på vågorna. Vissa kvällar jagade vi gigantiska (typ som möss) kackerlackor i badrummet och presenterade dem till strandkrabborna som boade i sanden under bungalown. En kväll tog vi stormljuset med oss och gick ner till stranden för lite stjärnskådning. Mycket romantiskt.
Efter nästan en vecka på stranden var det dags att bege oss till högre mark. Vi åkte bil upp i bergen. Det dröjde inte länge innan den tvåfiliga vägen blev en liten bergsväg som slingrade sig genom olika tea estates, alla med sina egna estate post offices, och managers bungalows, och hektar efter hektar av tebuskar växande i trappsteg uppför varje bergskrön. 
Och det var just till en bungalow på en tea estate som vi skulle. Sumerville Bungalow. Med bara 4 rum, mer som att vara gäst hemma hos någon än att bo på hotell. Vi möttes av butler och kock som ville prata om de planerade menyerna och höra vad vi tyckte och om något skulle ändras. Vi åt god 3-rätters lunch på verandan som vi knappt hann smälta innan det var dags för afternoon tea. Luften var ren och klar. Huset vackert. Vi badade bubbelbad och åt god nyårsmiddag ute på verandan, omringande av tända facklor ovanför en mörk sjö.
På nyårsdagen väcktes vi med en bricka te på sängen - en perfekt start på det nya året. Och vi fortsatte i samma anda efter frukosten, med en skön 9 kms hike i te plantagen. Det var ledigt för plockarna och vi var ensamma på vår promenad som var varm men mycket skön.
En av höjdpunkterna på hela resan var sedan att åka tåg från Hatton station uppe i bergen ner till Colombo på kusten. Det var, inbillar jag mig, nästan precis som det hade varit för 50 år sedan. Tåget tuffade längs krön med teplantage på båda sidor. Vi stannade vid tiny stationer som tillhörde olika tea estates. Folk kom fram för att titta på tåget och gå på spåren när tåget passerat. Vi såg in i folks vardagsrum. I varje dal fanns det små hus. Tvätt hängdes, middag lagades, djur föstes undan. Och överallt det intensivt gröna teet.
Semesterns sista dag spenderade vi i Colombo i en ännu större suite än förra gången - 3 sovrum på 32:a våningen! Lite shopping, lite poolhäng, god middag på the Gallery Café.
Vi älskar Sri Lanka - en äkta paradisö!
