December - Cochin, Shanghai, Bkk, Julfeeling

Ojoj, nu är det ett tag sedan vi uppdaterade om livet in the ND. Allt är ungefär som vanligt men det har varit en busy december. Detta har hänt:

- Vi hade till slut en jätteskön helg i Cochin och köpte mer gamla möbler och prylar än vi kunde släpa hem själva. Vi hann även med lite poolhäng, buffe vid vattenkanten, besök på Ocean Race området, sunset cruise mm.

- Vi har varit på indiskt brollop. Eller i alla fall förfesten.

- Vi har varit pa julfest på ambassaden, med tillhörande (killer)glöggförfest hos Fröken Blomqvist. Jättesött luciatåg (trots mycket drama i mammagänget), stort julbord. Cissi satte rekord i prinskorvs-ätande. Stackars Sumit åt mest potatis.

- Jag har varit i Shanghai och Bangkok. Lyckades pricka in julfesten i Shanghai. Staden påminner för övrigt ganska mycket om Vancouver, i alla fall klimatmässigt. Det är schysst.

- Vi har öppnat hotell. Typ. Det är fullt upp med en massa roliga gäster på besök eller bara passing through. Sumit agerar värd då jag lyckas pricka in jobbresor precis när alla är här. Vissa mjukstartar tiden i Indien med lite kubb:

Och nu bär det av mot Sri Lanka och jullov!

Comrades delay flight by four hours

New Delhi: Political delays are now becoming as common as those caused by the Delhi fog. This time, an Air India flight was delayed by almost four hours at Delhi when two CPM MPs from Kerala refused to move to another aircraft after it developed a technical snag. As the other flight finally left without them at 10.15 pm, the MPs sat in the first aircraft till 12.40 am, which is by when airline officials were able to placate them

The Delhi-Kochi-Thiruavananthapuram flight, IC 465, was scheduled to depart from the IGI airport at 5.30 pm on Friday but was rescheduled for 6.30 pm as the incoming flight from Patna got delayed. When passengers finally boarded the flight, the aircraft developed a technical snag. Sources said that since the problem would have taken a while to rectify, the airline decided to arrange for an alternate aircraft and moved the first aircraft back to the parking bay.

While 144 passengers and their baggage was moved to the stand-by aircraft, the two MPs — Varkala Radhakrishnan and K S Manoj — refused to deboard. "We only told the authorities that we both will not move until they give us an assurance to introduce a new aircraft on the route which was perhaps the longest domestic route. They were free to take the other passengers," said Manoj.

The MPs allegedly spoke to senior officials in the Civil Aviation Ministry and top Air India officials but refused to leave the aircraft and demanded that the airline apologise to them for the inconvenience. However, with several other passengers waiting impatiently in the other aircraft, airline officials contacted higher authorities in the ministry and with their permission, decided to let the flight take-off without the MPs.

"Because of the undue delay and their refusal to deboard the plane, the flight took off at 10.15 pm without them," sources said.

The MPs sat in the aircraft till 12.40 am and left only when a senior official gave them a written assurance that their complaint would be forwarded to higher authorities. While Radhakrishnan left the next morning in another airline, Manoj left Delhi only on Saturday evening.

Both MPs alleged that Air India's continued neglect of Kerala was to blame for the incident. "The flight had been delayed and when we boarded at 7 pm, we waited for over an hour in the aircraft as the airline detected some snag. At 8.30 pm, they announced that there was a technical snag and that we will have to move to a new aircraft.

That is when we decided that we will not move unless this was taken up with the authorities," Manoj told TOI. "We even contacted the Civil Aviation Secretary and tried to reach the Minister himself. But none of them were willing to give an assurance," he added.

"I admit there was a delay because of the protest, but then we need to be concerned about the safety not just of the present travellers, but future travellers also," Radhakrishnan said.

Both MP's warned that they would raise the issue in the Parliament if the promise of introducing a new aircraft in the sector was not kept. Air India said that will look into the matter.

Självklart var undertecknad med på det olycksdrabbade flyget.

Jag stressade iväg från jobbet tidigt i fredags (sådär populärt) och var lite irriterad när jag kom till flygplatsen och fick veta att flyget var försenat en timme pga av ”late incoming aircraft” (dvs. vi är försenade pga att vi är försenade). Inte så kul att bli fast på flygplatsen under en helg när många internationella företag har belagt sina anställda med reseförbud pga av säkerhetsrisk, men what to do? Skön helg i Kerala väntade så det var bara att slå sig till ro med en tidning och wait it out.

När jag hade checkat in och klockan hade hunnit bli 5, dvs, en halvtimme innan flyget skulle ha avgått, ringer de från Air India och meddelar att flyget är försenat. Meh – vad är poängen med att ringa en halvtimme innan avgångstid? Antingen har jag fått reda på förseningen och inte åkt till flygplatsen än, eller så har jag redan checkat in och därmed fått reda på det... Nice gesture men ändå helt fel liksom.

Förseningen på en timme blev försening på 1 timme och 45 minuter men sen fick vi gå ombord. Bara det att vi aldrig åkte. Efter en halvtimmes ytterligare försening sa de att det var en ”technical snag” med flyget som kulle åtgärdas på 10-15 minuter. 30 minuter senare fick vi veta att vi skulle byta till ett annat plan. Sen ingen info på en timme. Ryktena flög omkring och det var lite höjda röster i business class. Men det mesta försiggick på malayalam och där är mina språkkunskaper mer än lite bristfälliga - jag har det tillräckligt kämpigt med hindin – så jag snappade inte upp så mycket.

Till slut fick vi gå ombord det nya planet. Bara det att vi aldrig åkte. Så fick vi veta att ett gäng passagerare, tillika riksdagsledamöter, vägrade gå av det andra planet. Moget. En av dem hade tydligen tagit upp frågan om bättre service på den här rutten två gånger tidigare och nu var han på lite ”I told you so” humör (för det är ju så en mogen demokrati funkar: man blir parliamentsledamot, man tar upp en fråga, och den åtgärdas automatiskt på studs. Om inte – korsa armarna, sätt fingrarna i öronen, blunda och tjura som en femåring).

Av alla 144 passagerare ombord var det bara jag som ställde frågan: ”Och? Offloada hans baggage, ring behörig mydighetsperson för att deala med honom, and let’s get this kärra off the ground!”

De andra passagerarna var arga, vissa på Air India, vissa på MP:arna. Vissa sympatiserade. Många gick av flyget och övergav sina resplaner. En tysk turist gick omkring och skrek om hur han inte skulle kunna hitta ett hotell i Cochin mitt i natten. Jag var mest arg på mig själv som borde veta bättre än att boka ett flyg med Air India.

Efter en timme kom ett gäng passagerare från Kerala på att de skulle kunna övertala politikerna att överge sin protest. Så de åkte iväg till det andra planet. Där anklagades dem av MP:n för att vara fegisar. Han tyckte de skulle joina honom och sitta kvar på planet över natten. De kom tillbaka till vårt plan. Till slut meddelade piloten Air India att om vi inte lyfte innan 22.30 så fick vi lyfta med annan crew eftersom han bara får jobba i pass om 8 timmar. Strax innan halv 11, fem timmar efter scheduled avgångstid, lyfte vi alltså mot Cochin.

Jag var framme på hotellet kl.3 på morgonen.

Bombay goes Baghdad

Om tisdag titulerades "Delhi goes Mexico City", kan vi kanske kalla resten av veckan "Bombay goes Baghdad"...

En helt galen galen händelseutveckling som inte ännu har nått sitt slut. Enligt uppgift pågår fortfarande skottlossning pa Taj hotellet, nästan två dygn efter att dramat startades.

Från regeringens sida var man mycket snabb med att gå ut i media och konstatera att terroristerna hade externa länkar. Dvs. inte kom ifrån Indien (för hur skulle indier vara kapabla till sådana här våldsdåd??). Underförstått att de är pakistanier hela bunten...

Det är såklart många som uttryckt oro för oss, även fast vi sitter säkra här uppe i Delhi (Sumit tog sit omedelbart till ännu säkrare ställe och håller för närvarande till i Stockholm) och det uppskattar vi jättemycket. Men än får Delhi anses hyfsat säker och vi får helt enkelt följa utvecklingen och ambassadens rekommendationer om var man bör respektive inte bör vistas den närmaste tiden. Ingen fara pa taket alltså!

Mitt i allt det fruktansvärda bjuder Indien ändå på ett skratt (Indien har en unik förmåga att just blanda tårar och fnitter). Jag kunde inte låta bli att tycka att den här bilden (publicerad av DN) ändå var rätt rolig... För var annars i världen bär man ut folk från olycksplatser på det här sättet?

Delhi goes Mexico City

-----Original Message-----
From: NICLAS HOLM
Sent: Tuesday, November 25, 2008 12:04 PM
To:
Subject: Delhi goes Mexico City?
------------------------------------------------------------------------
Lite skvaller av den tyngre kalibern. Susanne (ikeaboss) var och tranade pa Hyatt i morse och da passade deras driver pa att putsa bilen och nar han som bast holl pa att putsa bakdelen som hoppade tva men in i bilen skrek att de skulle skjuta drivern och akte sedan ivag! Bilen ar snodd och vad varre ar susannes vaska med dator all jobbplanering etc... Sa tell your drivers att ha lite extra koll...
Hors!

På magiska Lake Palace i fina Udaipur

På fredag kväll efter sjukt hektiska jobbdagar satte vi oss på rad 1 på ett litet propellerflygplan och gled ut över Rajasthan’s rödfärgade öken ner mot Udaipur. Vi landade precis innan det blev mörkt och kunde konstatera att det var mycket värmare i Udaipur än in Delhi när vi gick förbi en privat jet mot ingången på den mycket tjusiga lilla flygplatsen.

Vi möttes av en gubbe med skylt och åkte i en rökig liten bil in till Udaipur. Vår lilla Haweli (gammalt litet stadspalats) låg precis bredvid den där jag bodde förra året när jag reste omkring med Mamma och Pappa och Ica och Angelo. Vi fick ett jättecharmigt litet rum (som tyvärr luktade mycket rök) med fin utsikt över sjön och Lake Palace. Vi gick direkt upp på taket där vi åt middag vid ett lågt bord i en alkov med kuddar och utsikt över Udaipur, bergen, sjön och Lake Palace som lyste som en sockerbit mot det svarta vattnet.

Efter maten vandrade vi omkring lite i de ganska tysta gränderna runt hotellet. ”Where are you from” ekade mellan husen men vi brydde oss lika lite om att svara som de trötta kossorna som också var ute på nattpromis.

På lördag morgon började vi med masala chai och paranthas och curd till frukost uppe på taket och såg ut över Udaipur i dagsljus. Luften var klar och frisk och det blev snabbt väldigt varmt. Vi gick upp till City Palace och trängdes med grupperna i de små rummen, innergårdarna och utkiksfönstrena och tog sen en frappe (Sumits första ever) på gården framför palatset.

Sen var det dags att åka ut till Lake Palace. Till Mammas besvikelse måste jag erkänna att vi inte hängde på låset så snart check-in tiden var kommen. Men vi rullade dit i en liten auto-rickshaw som såg rolig ut bland hotellets egna glansiga vintage bilar som stod uppradade vid piren. Pappa hade uppskattat det.

Så snart båten nuddat palatset välkomnades vi vid namn ”Welcome Mr. Malhotra, Mrs. Malhotra” (eh, just det) och en gubbe stod beredd med parasoll och gick bredvid uppför trapporna som var klädda i tjock röd matta så att jag skulle gå i skugga från båten till ingången. Det var roligt.

Lake Palace är verkligen magiskt och vi var på upptäcksfärd hela eftermiddagen. Först själva, och sen med guide på ”heritage walk” som avslutades med ett glas bubbel i kvällssolen.

Sen sunset cruise med ett litet stopp på Pleasure Palace. Nästan alla andra gäster var medelålders par. Många britter och lite spanjorer och NRIs. Rätt mycket gula byxor. Så alla verkade lite nyfikna på oss...

På kvällen tog vi en drink på den lilla innergården där det var dansuppvisning innan riktigt bra middag på taket bland facklor och med fantastisk utsikt över City Palace’ upptända fasad. Sen kröp vi ner och kollade på Octopussy som delvis är inspelad på palatset.

Söndag morgon började som söndagsmorgnar ska, med flöjtspelade från något hörn av trädgården och hotellfrukost. Resten av dagen tillbringade vi vid den fina poolen. Det var riktigt varmt i solen och vi spelade schack och badade och bara tog det lugnt. Det var en fantastiskt skön helg och Lake Palace blir ett minne för livet.

Världens största kamelmarknad

Det är inte alltid det är så himla exotiskt att bo i Indien egentligen. Men ibland är det det. Ibland är det så exotiskt att man inte riktigt ens kan förstå att man är med om det man är med om. Som när man strosar omkring på Pushkar Fair.

Galet ar bara förnamnet och inget man läser kan egentligen förbereda en på hur 50,000+ kameler på ett ställe ser ut eller hur överväldigande det är att känna att man plötsligt har förflyttat sig minst hundra år tillbaka i tiden. Plötsligt befinner man sig bland gubbar i långa vita skjortor och gigantiska orangea och rosa turbaner som pausar mellan affärerna och sitter och röker (på) under vagnarna där de har slagit upp sina tillfälliga tält. Bland ilskna föl och förbannade kameler. Plötsligt väljer man mellan att trampa i kamelbajs (vi hade såklart på oss flippisar) eller riskera att gå för nära bakom en kamel som kan sparkas (vi valde bajset). Det är dammigt, det luktar djur och svett, och det är extremt varmt. Helt enkelt helt galet.

Efter ett par timmar på fairen var vi helt slut och gick och lade oss i våra tält för att vänta in den svalkande kvällen. Sen promenerade vi längs med den lilla sjön där små ljus hade tänts längs trappstegen som leder ner till de heliga ghaterna. Efter middag på en takrestaurant med utsikt över sjön och de omkringliggande bergen var det skönt att tvätta fötterna, klä på oss ordentligt i massa lager, och krypa ner i tältet och somna in.