Bombay goes Baghdad

Om tisdag titulerades "Delhi goes Mexico City", kan vi kanske kalla resten av veckan "Bombay goes Baghdad"...

En helt galen galen händelseutveckling som inte ännu har nått sitt slut. Enligt uppgift pågår fortfarande skottlossning pa Taj hotellet, nästan två dygn efter att dramat startades.

Från regeringens sida var man mycket snabb med att gå ut i media och konstatera att terroristerna hade externa länkar. Dvs. inte kom ifrån Indien (för hur skulle indier vara kapabla till sådana här våldsdåd??). Underförstått att de är pakistanier hela bunten...

Det är såklart många som uttryckt oro för oss, även fast vi sitter säkra här uppe i Delhi (Sumit tog sit omedelbart till ännu säkrare ställe och håller för närvarande till i Stockholm) och det uppskattar vi jättemycket. Men än får Delhi anses hyfsat säker och vi får helt enkelt följa utvecklingen och ambassadens rekommendationer om var man bör respektive inte bör vistas den närmaste tiden. Ingen fara pa taket alltså!

Mitt i allt det fruktansvärda bjuder Indien ändå på ett skratt (Indien har en unik förmåga att just blanda tårar och fnitter). Jag kunde inte låta bli att tycka att den här bilden (publicerad av DN) ändå var rätt rolig... För var annars i världen bär man ut folk från olycksplatser på det här sättet?

Delhi goes Mexico City

-----Original Message-----
From: NICLAS HOLM
Sent: Tuesday, November 25, 2008 12:04 PM
To:
Subject: Delhi goes Mexico City?
------------------------------------------------------------------------
Lite skvaller av den tyngre kalibern. Susanne (ikeaboss) var och tranade pa Hyatt i morse och da passade deras driver pa att putsa bilen och nar han som bast holl pa att putsa bakdelen som hoppade tva men in i bilen skrek att de skulle skjuta drivern och akte sedan ivag! Bilen ar snodd och vad varre ar susannes vaska med dator all jobbplanering etc... Sa tell your drivers att ha lite extra koll...
Hors!

På magiska Lake Palace i fina Udaipur

På fredag kväll efter sjukt hektiska jobbdagar satte vi oss på rad 1 på ett litet propellerflygplan och gled ut över Rajasthan’s rödfärgade öken ner mot Udaipur. Vi landade precis innan det blev mörkt och kunde konstatera att det var mycket värmare i Udaipur än in Delhi när vi gick förbi en privat jet mot ingången på den mycket tjusiga lilla flygplatsen.

Vi möttes av en gubbe med skylt och åkte i en rökig liten bil in till Udaipur. Vår lilla Haweli (gammalt litet stadspalats) låg precis bredvid den där jag bodde förra året när jag reste omkring med Mamma och Pappa och Ica och Angelo. Vi fick ett jättecharmigt litet rum (som tyvärr luktade mycket rök) med fin utsikt över sjön och Lake Palace. Vi gick direkt upp på taket där vi åt middag vid ett lågt bord i en alkov med kuddar och utsikt över Udaipur, bergen, sjön och Lake Palace som lyste som en sockerbit mot det svarta vattnet.

Efter maten vandrade vi omkring lite i de ganska tysta gränderna runt hotellet. ”Where are you from” ekade mellan husen men vi brydde oss lika lite om att svara som de trötta kossorna som också var ute på nattpromis.

På lördag morgon började vi med masala chai och paranthas och curd till frukost uppe på taket och såg ut över Udaipur i dagsljus. Luften var klar och frisk och det blev snabbt väldigt varmt. Vi gick upp till City Palace och trängdes med grupperna i de små rummen, innergårdarna och utkiksfönstrena och tog sen en frappe (Sumits första ever) på gården framför palatset.

Sen var det dags att åka ut till Lake Palace. Till Mammas besvikelse måste jag erkänna att vi inte hängde på låset så snart check-in tiden var kommen. Men vi rullade dit i en liten auto-rickshaw som såg rolig ut bland hotellets egna glansiga vintage bilar som stod uppradade vid piren. Pappa hade uppskattat det.

Så snart båten nuddat palatset välkomnades vi vid namn ”Welcome Mr. Malhotra, Mrs. Malhotra” (eh, just det) och en gubbe stod beredd med parasoll och gick bredvid uppför trapporna som var klädda i tjock röd matta så att jag skulle gå i skugga från båten till ingången. Det var roligt.

Lake Palace är verkligen magiskt och vi var på upptäcksfärd hela eftermiddagen. Först själva, och sen med guide på ”heritage walk” som avslutades med ett glas bubbel i kvällssolen.

Sen sunset cruise med ett litet stopp på Pleasure Palace. Nästan alla andra gäster var medelålders par. Många britter och lite spanjorer och NRIs. Rätt mycket gula byxor. Så alla verkade lite nyfikna på oss...

På kvällen tog vi en drink på den lilla innergården där det var dansuppvisning innan riktigt bra middag på taket bland facklor och med fantastisk utsikt över City Palace’ upptända fasad. Sen kröp vi ner och kollade på Octopussy som delvis är inspelad på palatset.

Söndag morgon började som söndagsmorgnar ska, med flöjtspelade från något hörn av trädgården och hotellfrukost. Resten av dagen tillbringade vi vid den fina poolen. Det var riktigt varmt i solen och vi spelade schack och badade och bara tog det lugnt. Det var en fantastiskt skön helg och Lake Palace blir ett minne för livet.

Världens största kamelmarknad

Det är inte alltid det är så himla exotiskt att bo i Indien egentligen. Men ibland är det det. Ibland är det så exotiskt att man inte riktigt ens kan förstå att man är med om det man är med om. Som när man strosar omkring på Pushkar Fair.

Galet ar bara förnamnet och inget man läser kan egentligen förbereda en på hur 50,000+ kameler på ett ställe ser ut eller hur överväldigande det är att känna att man plötsligt har förflyttat sig minst hundra år tillbaka i tiden. Plötsligt befinner man sig bland gubbar i långa vita skjortor och gigantiska orangea och rosa turbaner som pausar mellan affärerna och sitter och röker (på) under vagnarna där de har slagit upp sina tillfälliga tält. Bland ilskna föl och förbannade kameler. Plötsligt väljer man mellan att trampa i kamelbajs (vi hade såklart på oss flippisar) eller riskera att gå för nära bakom en kamel som kan sparkas (vi valde bajset). Det är dammigt, det luktar djur och svett, och det är extremt varmt. Helt enkelt helt galet.

Efter ett par timmar på fairen var vi helt slut och gick och lade oss i våra tält för att vänta in den svalkande kvällen. Sen promenerade vi längs med den lilla sjön där små ljus hade tänts längs trappstegen som leder ner till de heliga ghaterna. Efter middag på en takrestaurant med utsikt över sjön och de omkringliggande bergen var det skönt att tvätta fötterna, klä på oss ordentligt i massa lager, och krypa ner i tältet och somna in.